i djungels spår
Emma & Jonna
(Oh yes, jag har fått en kompis att blogga med!)
Sitter i skrivandes stund i badrummet på Elin och Jonnas rum. "Är det bättre täckning här inne?" - tänker ni säkert nu, och nä det är det väl inte, men definitivt bättre ljus då Elin ligger i sängen i väntan på John Blund. Nattugglor som vi är här på kvällskvisten, klockan är 10 här.., så tänkte jag och Jonna blogga lite om vår trecking ute i Chiang Mai's djungel häromdagen.
Klockan åtta på morgonen (det står fortfarande oklart exakt hur vi kom upp ur sängen vid den tiden) blev vi upphämtade utanför vårt hotell och åkte ca fyrtio minuter bil innan vi nådde vårt första stopp, nämligen:

En orchidéträdgård! "Yeaaay!" - tänker våra mammor. "Neeeej!" - skriker två tjugoåringar som fortfarande har spring i benen.

Efter lite blomm- och fjärilsbeskådning åkte vi vidare till en inhemsk by högre upp mot bergen. Sjävla byn hade blivit väldigt "turistiserad" då den helt inriktade sig på försäljning och inte var så inhemsk som vi trodde med både tv, tvättmaskin och parabol på gården. Men visst lyckades vi fånga det thailändska väl på bild?

Nästa stopp blev elefantridning som till vår stora förvåning var samma ställe som vi senast var på. Så här ser själva "centret" ut i byn.

En lite bättre bild på omgivningen. Senast skrev jag hur vackert det var där men vi fångade det inte på bild då, något Jonna var noga med att dokumentera denna gången istället.


Jonna och jag på elefantens rygg. Denna gången fick vi inte rida utan "sadel" men när mahouten hoppade ner från elefanten fick vi hoppa fram och rida bart en åt gången. Vi försökte använda oss av de kommandona vi lärt oss senast, men uppenbarligen är vi inte särskilt thai eller auktoriktär, för elefanten ignorerade oss totalt. Eller så var kanske inte pai fram utan bak och soi var åt höger istället för vänster? Vem vet..

Efter en god lunch på elefantlägret åkte vi vidare till djungeln där det äntligen var dags för trecking. Ja, vi var alltså rätt peppade på det till en början. Naiva brudar.

Hur fantastisk är omgivningen upp för (den-helvetes-j*vla-långa) backen?

Eller ja, väl uppför backen så var det inte så farligt. Djungeln gjorde det värt det. Blod, svett och tårar. Okej, kanske inte blod och kanske inte heller några tårar, men svett i alla fall!

"Do you want to try?" "Är du dum i huvet, jag kan ju för f*n knappt andas!" Eeh, nä det blev inget klättrande för fröken Lundgrens del. Jonna låg redan död på marken så hon blev inte tillfrågad.

En timmes trecking senare nådde vi vår slutdestination - vattenfallet! Jonna hade lite koll på Thailands natur i alla fall för hon varnade mig redan innan jag hoppade i om hur kallt det skulle vara. Det sker inte ofta, men ibland, ibland, har hon faktiskt rätt. ("Jag tycker denna bloggen är nedvärderande mot mig, protest!")

Glada tjejer återfår sin normala temperatur i kroppen. Vi försökte ta några bilder när vi kramades i vattnet, men det går inte så bra när ingen av oss bottnar och ingen vill hamna under vattnet. Ergo, tummen upp bilder hamnar på bloggen istället.

Fina Jonnis vid vattenfallet.
Okej, det må bara vara två meters höjd jag hoppar från, men väl där uppe hade det lika gärna kunnat vara tjugo. Om det inte var för att det var så otroligt svårt att väl komma upp, hade jag gladeligen klättrat ner igen.

Jag fick en ny kompis i byn vi gick till efter vattenfallet. Denna fick jag dock inte ta med mig hem av någon outgrundlig anledning.. Denna byn var till skillnad från den första en by helt utan elektricitet eller andra moderniteter. Här fanns det inget till försäljning utom dricka för oss som treckat. Vi fick gå in i deras hus och se hur de bodde, vilket var väldigt enkelt inrett och intressant för oss att se hur bönder bor uppe i bergen.
Roligast av allt på hela dagen var river raftingen som vi gjorde efter. Jag och Jonna delade flotte med tre engelsmän och två thailändska killar som var våra guider. Turen inleddes med en turbulent tur nerför en stark ström med massa stenar som vi dunsade in i gång på gång. Innan vi började hade vi instruerats med vad vi skulle göra när de skrek "down", ner på ett knä, in med paddeln och ta skydd. Jag och Jonna tog inte riktigt till oss av denna informationen utan slängde oss platt ner i flotten istället. Lika bra tyckte vi, det funkade alldeles utmärkt!
Efter den första strömmen lugnade det ner sig och vi började tävla med den andra flotten som paddlades av ett engelskt par och ett australienskt tillsammans med en thailändsk guide. Vi fick förlorade stort. De enda gångerna vi lyckades ta oss förbi deras flotte slutade med vattenkrig och att jag blev nerputtad i vattnet av vår rivaliserande flotte. Tror att det gick lite sämre för oss då vi tjejer var mer intresserade av elefanterna vi passerade under turen, men hey, kan ni klandra oss? Baby elefanter för sjutton! (Enda gången vi väl tog i på allvar var när vi paddlade förbi ett gäng från ett elephant camp som var ute och badade och en av elefanterna kände sig hotade och började tjuta med snabeln. Då j*vlar paddlade vi på kan jag lova!)
Allt som allt var det en fantastiskt rolig dag som vi avslutade med Mc Donalds home delivery och en dålig skräckis på tv. Det var väl förtjänt!

Kommentarer
Trackback